Bohuslänskt berg. Denna underbara tavla förknippar jag (David) med mina minnen
från Hakefjorden på 40-talet, då öarna ännu var fårbeten och gräset alltså
kortsnaggat, och när jag ser på den tycker jag mig ännu känna lukten av
torkad fårlort och känna julisolen i pannan - motivet är ju fångat i
motljus. Texturen i stenen är återgiven med samma mästerskap som de
havsvågor jag tidigare talat om. Det skulle kunna vara Lilla Dyrön som Einar tänkt på.
Nu hos David Kornhall.